Testvikter

Vikter behövs framförallt för justering och testning av vågar. Det görs en skillnad i mätterminologin mellan nationella bestämmelser för certifierade vikter och massastandarder, och internationella rekommendationer som fastställer felgränser för certifierade vikter. Vikter klassificeras i toleransgränser som antingen definieras med OIML eller ASTM. Det konventionella viktvärdet och inte massan används som viktens nominella värde. För en hög nivå av exakthet kalibreras och spåras certifierade vikter tillbaka till IPK (International Prototype Kilogram).

Viktklasserna separeras enligt felgränser som är klassificerade enligt antingen OIML- eller ASTM-intyg.

OIML-vikter

• Klass E1-vikter avser att säkerställa spårbarhet mellan nationella massastandarder (med värden som härleds från IPK) och vikter av klass E2 och lägre (dvs. F1, F2 ...). Klass E1-vikter eller viktsatser ska åtföljas av ett kalibreringscertifikat.
• Klass E2-vikter är avsedda för användning i inledande verifikation av klass F1-vikter och för användning med vägningsinstrument med precisionsklassen I. Klass E2-vikter eller viktsatser ska alltid åtföljas av ett kalibreringscertifikat. De kan användas som klass E1-vikter om de uppfyller kraven för ytjämnhet och magnetsusceptibilitet och magnetisering för klass E1-vikter och deras kalibreringscertifikat ger lämpliga data.
• Klass F1-vikter avsedda för användning i den inledande verifikationen av klass F2-vikter och för användning med vägningsinstrument med en precision i klass 1 och klass 2.
• Klass F2-vikter avsedda för användning i den inledande verifikationen av klass M1 och möjligen klass M2-vikter. Även avsedd för användning i kommersiella transaktioner (t.ex. ädelmetaller och -stenar) på vägningsinstrument med precisionsklassen II.
• Klass M1-vikter avsedda för användning i den inledande verifikationen av klass M2-vikter och för användning med vägningsinstrument med en precision i klass 3.
• Klass M2-vikter avsedda för användning i den inledande verifikationen av klass M3-vikter och för användning i allmänna kommersiella transaktioner med vägningsinstrument med en precision i klass 3.
• Klass M3-vikter avsedda för användning med vägningsinstrument i precisionsklassen IIII.
• Klasserna M3 och M2-3-vikter, från 50 till 5 000 kg med lägre precision avsedda för användning med vägningsinstrument i precisionsklassen III.*

Fel i en vikt som används för verifikation av vägningsinstrument ska inte överskrida en tredjedel av det maximalt tillåtna felet för ett instrument. Dessa värden listas i avsnitt 3.7.1 i OIML:s internationella rekommendation 76 för ej automatiska vägningsinstrument (1992).

ASTM-vikter

• ASTM klass 0: används som primära referensstandarder för att kalibrera andra referensstandarder och -vikter.
• ASTM klass 1: kan användas som en referensstandard vid kalibrering av andra vikter och är lämplig för att kalibrera mycket precisa analysvågar med en läsbarhet som är så låg som 0,1 mg till 0,01 mg.
• ASTM klass 2: lämplig för kalibrering av mycket precisa topplastade vågar med en läsbarhet som är så låg som 0,01 g till 0,001 g.
• ASTM klass 3: lämplig för kalibrering av vågar med måttlig precision med en läsbarhet som är så låg som 0,1 g till 0,01 g.
• ASTM klass 4: för kalibrering av halvanalytiska vågar och för studiesyfte.
• NIST klass F: används primärt för att testa kommersiella vägningsenheter med regionala och lokala vikt- och mätningsinspektörer, installatörer och servicetekniker.

ASTM klass 0, Ultraklass och OIML klass E1 ska användas för högsta precisionsnivå, dvs. massastandarder (kalibrering av andra vikter), mikrovågstester och -kalibrering samt för kritiska vägningstillämpningar. ASTM klass 1, 2 och OIML klass E2, F1 ska användas för precisa tillämpningsområden, dvs. tester och kalibrering av analysvågar. ASTM klass 3, 4 och OIML klass F1, F2 är bäst lämpade för kalibrering och testning av topplastade vågar och tillämpningsområden med måttlig precision (ej kritisk laboratorieanvändning).  

Obs! Om en våg kalibreras måste den använda viktsatsen och klassen även dokumenteras.

För rutintester rekommenderas specialdesignade CarePacs och det nominella värdet ska vara tillräckligt för de flesta processkraven. Testerna som ska utföras beror på hur kritisk vägningsprocessen är, dvs. enriskutvärdering. Det finns SOPs tillgängliga för testmetoder.

Vikter i rostfritt stål har långsiktig stabilitet. Alla METTLER TOLEDO-vikter är gjorda av rostfritt premiumstål så att de ska vara korrosionsbeständiga. Monobloc-vikter är särskilt framtagna för långsiktig stabilitet och vikter med en korrigerande hålighet ger bäst värde för pengarna. Elektrolytisk polering säkerställer glänsande ytor som inte klibbar.

Det finns två fördelar med mässingsvikter:

1. Bättre hållbarhet, längre livslängd, längre kalibreringsintervaller, lägre kostnader.
2. Mindre osäkerheter med kalibreringen tack vare mindre korrigering för luftlyftkraft under kalibrering.
   

METTLER TOLEDO tog fram mikrogramvikter som ett svar på den ökande kundefterfrågan på värden under ett milligram. Vikterna packas med särskilt designade tillbehörssatser och hanteringsverktyg för att ge en komplett lösning för operatörer som går längre än traditionella gränser. Dessa vikter går även att spåra och har därför certifierade värden som behövs för kritiska tillämpningsområden som nanoteknik. Ladda ned detta white paper om Mikrovikter för att lära dig mer.

Spårbarhet för vikter som används för tester måste hänvisa till viktsatsnumret och certifikatet som medföljde vikterna kommer att ge spårbara kalibreringsdata. Man bör vara försiktig med att inte blanda ihop viktsatser eftersom traditionella vikter inte är märkta. METTLER TOLEDO har löst dessa utmaningar med att skriva in punktmatriskoder med laser på vikterna, och även tillhandahålla särskilda läsare för att identifiera vikterna. Den digitala lösningen “WeightLink” gör det möjligt att integrera alla kalibreringsdata i punktmatriskoden.

Luftdensitet beräknas vanligtvis med relevanta luftparametrar som lufttemperatur, tryck, fuktighet och CO2-koncentration. En alternativ metod för att bestämma luftdensiteten kan appliceras genom att använda specialdesignade buoyancy artefacts. Båda artefakterna jämförs i vakuum och i luft. Genom att jämföra två artefakter med identisk nominell vikt, återspeglar den stora volymskillnaden luftlyftkraften och ger därmed en mycket exakt bestämning av luftdensiteten. Buoyancy artefacts används huvudsakligen för M_one vakuum massakomparatorer.

Varför en sfär? Sfärer används som volymen som kan bestämmas i enlighet med volymdefinitionen från en längdmätning. Varför kisel? Kiselsfärer (Si) har samma homogena atomiska struktur som en perfekt diamant, men utan tomrum eller förskjutningar, därför är densiteten mer exakt än med andra material. Det är därför som kiselsfärer med en homogen atomisk struktur utgör en referens för specialiserad volymmätning.

Massakomparatorer har en kapacitet på sex ton. Industriella vågar klarar att väga upp till flera hundra ton. Högkapacitetsvikter, vanligtvis inom ett intervall på 200 kg, 500 kg, 1 t och 2 t, används för känsligheten, excentriciteten och repeterbarheten för enheter med hög kapacitet. Vikter väger mindre än 2 t på grund av den maximala lyftkapaciteten för maskiner, vanligtvis gaffeltruckar och kranar. Men dessa vikter kan kombineras så att de uppnår önskad vikt. Professionella vikter som MTs har lyftkrokar och områden där vikter kan lyftas med en gaffeltruck. Tunnor (runda vikter) är olagliga eftersom de rullar och kan skada en servicetekniker. Högkapacitetsvikter måste transporteras med tungviktstruckar och det är viktigt att säkerställa att truckarna inte överskrider sin högsta maxvikt enligt säkerhets- och statliga regler. Högkapacitetsvikter är vanligtvis gjorda i gjutjärn och inte i rostfritt stål på grund av kostnaden.