Om ett datacenter till exempel förbrukar totalt 150 kW och IT-utrustningen förbrukar 100 kW, blir PUE:
PUE = 150 kW/100 kW = 1,5.
En idealisk PUE är 1,0, vilket betyder att varje watt som tillförs byggnaden används direkt för beräkning. Allt över 1,0 representerar “överliggande” förbrukning till infrastruktur som kylning, belysning och kraftdistribution. Därför innebär en PUE på 1,5 att för varje 1,0 kW som används av servrarna går ytterligare 0,5 kW till stödsystem. Eftersom datacenter förbrukar så mycket energi måste CSP:er få godkännande för att bygga dem. Myndigheter har infört regler som kräver låg PUE. I ett traditionellt luftkylt datacenter står kylningen vanligtvis för 30 % till 40 % av den totala anläggningseffekten. För att få en lägre PUE går CSP:er över till vätskekylning.
Luftkylning kontra vätskekylning
Luftkylning använder fläktar för att föra omgivningsluft över komponenterna. Eftersom luft har låg volymetrisk värmekapacitet är denna metod mindre effektiv och resulterar ofta i PUE-värden i intervallet 1,4–1,6. Däremot använder vätskekylning vätskor med nästan 3 500 gånger högre värmebärande kapacitet än luft. Genom att fånga upp värmen direkt vid chipet via kylplattor elimineras behovet av strömhungriga fläktar och rumsskalskylning. Denna förbättring av effektiviteten minskar kylningens overhead avsevärt, möjliggör hög servertäthet och pressar ned PUE till 1,2 eller lägre, vilket minskar både energikostnaderna och koldioxidavtrycket. Även om vätskekylning förbättrar PUE, medför den också nya operativa risker och materialrisker som kräver robust övervakning av kylvätskan.