UV/Vis-spektroskopi tjänar flera vetenskapliga och industriella ändamål, inklusive:
Dessa funktioner stöder tillämpningar inom kvalitetskontroll för läkemedel och livsmedelsprodukter, samt forskning inom områden som kemi, biologi och materialvetenskap. Detta hjälper till att studera materialegenskaper och förstå hur ljus interagerar med olika ämnen.
När UV/Vis-ljus interagerar med ett prov kan det antingen absorberas eller överföras. Absorbans mäter mängden ljus som provet absorberar vid en viss våglängd, vilket indikerar hur mycket ljus som behålls. Transmittans (T = I/I₀) representerar den del av ljuset som passerar genom provet. Att förstå dessa egenskaper är grundläggande för att analysera ett ämnes interaktion med ljus.
Absorbans (A) är en dimensionslös storhet som vanligtvis rapporteras i absorbansenheter (AU) för tydlighetens skull. Det är matematiskt relaterat till transmittans genom ekvationen: A = -log₁₀(T).
UV/Vis-spektroskopiresultaten visas i ett UV/Vis-spektrum, en graf som vanligtvis plottar absorbans eller transmittans mot våglängden (190-780 nm). Detta spektrum avslöjar vilka våglängder som absorberades och i vilken utsträckning.
Toppar i detta spektrum anger våglängderna för maximal absorption (λmax), som är specifika för molekylens struktur och fungerar som ett unikt "fingeravtryck" för det ämne som analyseras. Intensiteten hos dessa toppar (eller absorptionsintensiteten) är direkt relaterad till koncentrationen av de absorberande arterna, som beskrivs i Beer-Lambert-lagen.
Denna kärnteknik innebär att UV/Vis-ljus passerar genom ett prov och mäter det överförda ljuset. Vi kan bestämma provets absorbansegenskaper över UV/Vis-området genom att jämföra den initiala ljusintensiteten med den överförda ljusintensiteten.
Beer-Lamberts lag (A = εdc) är viktig för kvantitativ analys. Den anger att absorbansen är direkt proportionell mot koncentrationen (c) av det absorberande ämnet och väglängden (d) för ljusstrålen genom provet. Den molära absorptionskoefficienten (ε) är en konstant som är specifik för ämnet. Denna lag möjliggör noggrann bestämning av analytkoncentrationer.
En kalibreringskurva är ett grafiskt verktyg som används för att fastställa koncentrationen av ett ämne i ett prov. Här är en steg-för-steg-översikt över processen:
Så här bestämmer du koncentrationen av ett okänt prov:
Kalibreringskurvor är avgörande för att omvandla absorbansmätningar till exakta koncentrationsvärden och därigenom underlätta exakt kvantitativ analys.
UV/Vis-spektroskopi kan också ge insikter om de elektroniska egenskaperna hos material, till exempel halvledare. Genom att analysera absorptionskanten i spektrumet kan bandgapets energi uppskattas med hjälp av tekniker som Tauc-diagrammet. Denna analys hjälper till att karakterisera den energi som krävs för att excitera elektroner i materialet.
Är du nyfiken på hur en UV/Vis-spektrofotometer fungerar? Den här videon förklarar hur dessa instrument fungerar och visar METTLER TOLEDO:s FastTrack-teknik för snabba, exakta och tillförlitliga resultat.
Lös upp ditt prov i ett lämpligt lösningsmedel och lägg det i en speciell genomskinlig behållare (kyvett). Förbered också en referenskyvett (kallad blank) med rent lösningsmedel.
Maskinen lyser en stråle av UV och synligt ljus genom både provet och referensen.
En del av maskinen (monokromator) fungerar som ett filter och väljer en specifik färg (våglängd) av ljus åt gången för att passera genom provet. Den upprepar sedan detta för alla våglängder i UV/Vis-området.
En detektor mäter hur mycket av ljuset som passerar genom provet och hur mycket som passerar genom referensen vid varje våglängd.
Maskinen jämför mängden ljus som passerade genom provet med den mängd som passerade genom referensen. Detta talar om för oss hur mycket ljus provet absorberade vid varje våglängd.
Maskinen skapar sedan en graf (UV/Vis-spektrumet) som visar hur mycket ljus provet absorberade vid varje våglängd. Detta hjälper till att identifiera och kvantifiera ämnena i provet
En typisk UV/Vis-spektrofotometer består av flera nyckelkomponenter:
Detektorn är en avgörande komponent som ansvarar för att omvandla ljusenergin som har passerat genom provet och referensen till en mätbar elektrisk signal. Den överförda ljusintensiteten är omvänt proportionell mot provets absorbans vid en specifik våglängd. Detektorn mäter dessa intensiteter för att beräkna absorbansvärden för UV/Vis-spektrumet, och dess känslighet och våglängdsområde påverkar spektrofotometerns prestanda och användbarhet.
Dessa instrument mäter ljustransmittansen en våglängd i taget. Ett diffraktionsgitter separerar ljuset i dess komponentvåglängder, och en enda detektor mäter ljuset som passerar genom provet vid varje vald våglängd. Denna process upprepas över det önskade området för att konstruera hela spektrumet.
Dessa instrument belyser provet med hela spektrumet av UV/Vis-ljus samtidigt. Provet absorberar olika våglängder samtidigt, och det överförda ljuset diffrakteras genom ett gitter på en rad olika detektorer (t.ex. fotodioder). Varje detektor i arrayen mäter intensiteten för ett specifikt smalt band av våglängder samtidigt. Denna design möjliggör mycket snabbare insamling av hela UV/Vis-spektrumet jämfört med skanningsinstrument.
Kyvetten är en nyckelkomponent i en spektrofotometer och håller vätskeprovet i ljusbanan. Den måste vara gjord av material som är transparent för de våglängder som används, vilket säkerställer noggranna mätningar. Väglängden, eller avståndet som ljuset färdas genom provet, är också viktigt, med standardkyvetter som vanligtvis har en väglängd på 10 mm, även om den kan variera från 1 mm till 50 mm beroende på applikation.
Dessa är den vanligaste typen och är lämpliga för de flesta prover. De har vanligtvis yttermåtten 12,5 mm x 12,5 mm och en höjd på 45 mm, med innermåtten 10 mm x 10 mm, vilket ger en standardväglängd på 10 mm.
Dessa kyvetter har en väglängd större än 10 mm och används när ett prov är för utspätt, vilket kräver en längre väglängd för att öka absorbanssignalen och förbättra känsligheten. De är också användbara när ett prov kan förångas eller genomgå en kemisk förändring under mätningen, eftersom den längre vägen möjliggör mer interaktion med ljusstrålen.
Kyvetter med en banlängd på mindre än 10 mm används när absorbansen av ett prov är mycket hög och utspädning antingen är svår eller oönskad. Den kortare banlängden hjälper till att hålla absorbansen inom instrumentets mätbara (linjära) område.
Dessa kyvetter är speciellt utformade för att analysera mycket små provvolymer. Till exempel har vissa mikrokyvetter en optisk väglängd på 10 millimeter och är gjorda av smält kvartsglas. De är lämpliga för mätningar i det ultravioletta och synliga området, som täcker våglängder mellan 200 nm – 2500 nm, och kan hantera provvolymer runt 700 μL.
De är lämpliga för mätningar i det ultravioletta och synliga området, som täcker våglängder mellan 170 nm – 2700 nm, och kräver en liten provvolym på 440 μL. Dessa celler är pålitliga och återanvändbara.
För noggranna och tillförlitliga UV/Vis-mätningar, särskilt inom klinisk, farmaceutisk och industriell kvalitetskontroll, måste en spektrofotometer fungera inom sina specificerade prestandagränser. Följaktligen är regelbunden prestandaverifiering avgörande, och alla kalibreringsresultat bör noggrant dokumenteras och lagras.
Kalibrering innebär att kontrollera och justera instrumentets noggrannhet inom följande områden. Dessa kontroller utförs regelbundet och justeringar görs om avläsningarna faller utanför acceptabla gränser, vilket gör det viktigt att föra register över dessa kalibreringar.
Se till att den valda ljusfärgen är korrekt genom att använda standardreferensmaterial.
Bekräfta att instrumentet noggrant mäter mängden ljus som absorberas eller överförs genom standardlösningar.
Kontrollera om det finns oönskat ljus som kan leda till mätfel.
Verifiera instrumentets förmåga att skilja mellan tätt placerade ljusfärger.
Säkerställer en stabil och exakt nollställning.
Provning av prestanda | Certifierat referensmaterial (CRM) | Instrumentets testparameter | Kriterier för godkännande | |
USP 42 NF 37 | Ph. Eur. 10 | |||
Våglängd noggrannhet & Repeterbarhet | Ho(ClO4)3: 4 % Ho2O3 in 10 % v/v HClO4 Blank: Luft | 14 våglängder (240 nm – 650 nm) Xe: 2 våglängder (260,6, 528,6 nm) | UV (200 – 400 nm): ± 1 nm Visd (400 – 780 nm): ± 2 nm (S.D.) < 0,5 nm | UV (< 400 nm): ± 1 nm Vis (> 400 nm): ± 3 nm |
Fotometriska noggrannhet & Repeterbarhet** | K2kr2O7 in 0,001 m HClO4 Tom: 0,001 M HClO4 | 60 mg/L 0 A – 2 A, 235, 257, 313, 350 nm | För absorbans ≤ 1A Noggrannhet: ± 0,010A Repeterbarhet: SD ≤ 0,005 A För absorbans > 1A Noggrannhet: ± 1% Repeterbarhet: SD ≤ 0,5 % | Noggrannhet: ± 0,010 A eller ± 1 %, beroende på vilket som är störst |
Nikotinsyra i 0,1 M HCl Blank: 0,1 M HCl | 12 mg/L 0,26 A – 1,6 A 213, 261 nm | |||
Fotometrisk linjäritet | K2kr2O7 in 0,001 m HClO4 Tom: 0,001 M HClO4 | 6 – 200 mg/L, upp till 3,0 A, 235, 257, 313, 350 nm | Alla uppmätta filter uppfyller kriterierna för godkännande av fotometrisk noggrannhet | R2> 0,999 |
Nikotinsyra i 0,1 M HCl Blank: 0,1 M HCl | 6 – 60 mg/L, upp till 2,5 A 213, 261 nm | |||
Ströljus enligt procedur A (SFRM) | 1,2 % vikt/volym KCl/H2O; 10 mm banlängd Blind: 1,2 % w/v KCl/H2O, 5 mm banlängd | Amax vid 198 nm | ≥ 0,7 A | (NA) |
Ströljus enligt procedur B (SWM) | 1,2 % vikt/volym KCl/H2O; 10 mm banlängd Blind: H2O, 10 mm gånglängd | Amax vid 198 nm | ≥ 2,0 A | ≥ 2,0 A |
Resolution | 0,02 % v/v toluen i n-hexan Blind: n-hexan/ n-heptan (Ph. Eur. 10) | Amax,269/Amin,267 | >1.3 | Nivåerna framgår av respektive monografi |
** Ingen specifikation av fotometrisk repeterbarhet (precision) i Europeiska farmakon. SD - Standardavvikelse | ||||
Säkerställer konsumentsäkerhet genom att bedöma livsmedelskvalitet och sammansättning, med fokus på attribut som färg, smak och arom. Den använder också analytiska tekniker för att identifiera föroreningar och förfalskningar.
Rigorös analys är avgörande för att verifiera renheten, koncentrationen och identiteten hos läkemedel. Att övervaka läkemedlens stabilitet är också viktigt för att säkerställa effektivitet över tid under varierande miljöförhållanden.
Utvärderar produktsäkerhet och effektivitet genom att analysera fotostabiliteten hos UV-filter, karakterisera partiklar och mäta färgindex. Den upptäcker också förfalskning och kvantifierar färgämnen och antioxidanter för att möta konsumenternas förväntningar.
Karakteriserar råolja, beräknar asfaltenfraktioner, formulerar index för aromatiskt innehåll, bestämmer svavelhalt och beräknar löslighetsfaktorer.
Bestämmer kemiska egenskaper, bedömer slutproduktens kvalitet, studerar polymersammansättning, kvalificerar vatten, bestämmer renhet och färgningseffektivitet, analyserar fotokatalytisk nedbrytning och bekämpningsmedelsrester.
Bestämmer koncentration och renhet av nukleinsyror och proteiner, övervakar mikrobiella cellkulturer, studerar proteindenaturering och kinetik och analyserar biologiska prover som blodplasma och serum.
UV/Vis-spektroskopi används i en mängd applikationer som spänner över olika branscher, från läkemedel till miljöövervakning.
METTLER TOLEDO erbjuder ett bibliotek med nedladdningsbara UV/Vis-applikationer. Dessa beprövade och testade applikationer inkluderar noter och metoder som kan importeras direkt till dina instrument.
Oavsett om du arbetar med forskning och utveckling, kvalitetskontroll eller tillverkning, är vår webbsida den bästa resursen för alla dina behov av UV/Vis-spektrofotometri. Bläddra i vår samling idag och upptäck de senaste standarderna och protokollen för att säkerställa högsta möjliga precision och noggrannhet i dina mätningar.
Mikrovolymsspektrofotometrar underlättar analys av extremt små provvolymer, så låga som 1 μL, vilket är viktigt inom områden som biomolekylär analys. Dessa instrument använder fiberoptisk teknik för att rikta ljus genom en liten provdroppe placerad på en piedestal. Den korta banlängden möjliggör noggranna mätningar av koncentrerade prover utan behov av utspädning.
Specifikt mäter mikrovolymsspektrofotometri noggrant nukleinsyrans renhet och koncentration genom att bedöma absorbansen vid 260 nm och beräkna förhållandet A260/A280, vilket indikerar proteinkontaminering. Den stöder också proteinkvantifiering via absorbans vid 280 nm, vilket möjliggör tillförlitlig kvalitetskontroll i molekylärbiologiska arbetsflöden som PCR och sekvensering.
Fördelar | Nackdelar |
Enkel att använda och experimenten går snabbt. | Begränsad detaljerad strukturell information. |
Relativt låg kostnad för instrumentering och analys. | Kan sakna specificitet i komplexa blandningar på grund av överlappande band. |
Tillämpligt på ett brett spektrum av analyter och områden. | Sensitiviteten kan vara otillräcklig för vissa analyter. |
Användbar för kvantitativ analys med kalibreringskurvor. | Känslig för matriseffekter. |
Kan ge viss kvalitativ information (λmax) | Avvikelser från Beer-Lambert-lagen kan förekomma. |
Ofta icke-destruktivt för provet. | Ger begränsad information om den molekylära miljön. |
God känslighet för starkt absorberande analyter. | Det är inte alla ämnen som absorberar starkt i UV/Vis-området. |
Möjliggör processintegration som t.ex. vid multiparameteranalys. | Fungerar endast med genomskinliga, icke-grumliga prover. |
Låg kostnad per prov/analys | |
Litet fotavtryck |
För att uppnå god noggrannhet och precision i UV/Vis-mätningar krävs att man vidtar försiktighetsåtgärder för att undvika fel. Här är några typiska felkällor som bör beaktas:
Optimera dina UV/Vis-spektrofotometriska mätningar genom att identifiera potentiella problem. Gör vår snabba UV/Vis riskkontroll för att bedöma dina nuvarande metoder och få personliga rekommendationer för förbättringar.
Uppnå mer tillförlitliga resultat med GUVP™ genom att minimera potentiella fel. Läs mer i vår broschyr "Pålitliga resultat för UV/VIS-spektroskopi".
Type of Spectroscopy | Type of Radiation | Interactions | Wavelength |
ϒ-ray spectroscopy | Y-rays | Atomic nuclei | < 0.1 nm |
X-ray fluorescence spectroscopy | X-rays | Inner shell electrons | 0.01 – 2.0 nm |
Vacuum UV spectroscopy | Ultraviolet (UV) | Ionization | 2.0 – 200 nm |
UV/Vis spectroscopy | UV/Vis | Valance electrons | 200 – 800 nm |
Infrared & Raman spectroscopy | Infrared | Molecular vibrations | 0.8 – 300 mm |
Microwave spectroscopy | Microwaves | Molecular rotations | 1 mm – 30 cm |
Electron spin resonance spectroscopy | Electron spin | ||
Nuclear magnetic resonance spectroscopy | Radio waves | Nuclear spin | 0.6 – 10 |
The different spectroscopic techniques are mainly differentiated by the radiation they use, the interaction between the energy and the material, and the type of material and applications they are used for. The spectroscopic techniques commonly used for chemical analysis are atomic spectroscopy, ultraviolet and visible spectroscopy (UV Vis spectroscopy), infrared spectroscopy, Raman spectroscopy and nuclear magnetic resonance.
För att läsa av ett UV/Vis-spektrum analyserar du diagrammet för absorbans (eller ibland transmittans) kontra våglängd. Viktiga punkter att fokusera på är bland annat:
Genom att tolka dessa egenskaper kan du identifiera föreningar, bestämma koncentration och studera molekylära egenskaper.
UV/Vis-spektroskopi täcker vanligtvis våglängdsområdet från 190 nm till 780 nm.
Mer specifikt:
METTLER TOLEDOs UV/VIS Excellence-spektrofotometrar sträcker sig längre in i det kortvågiga infraröda området och når 1100 nm.
UV/Vis-spektroskopi är viktigt eftersom det möjliggör både kvalitativ och kvantitativ analys av ämnen genom att mäta deras absorption av ultraviolett och synligt ljus.
Denna metod hjälper till att bestämma koncentrationen av analyter, studera kemisk kinetik, bedöma renhet, utföra objektiva färgmätningar och analysera molekylära strukturer. Dess tillämpningar täcker ett brett spektrum av områden, inklusive kemi, biologi, miljövetenskap och materialvetenskap, vilket gör det till ett mångsidigt och viktigt verktyg för analys.
UV/Vis-spektroskopi mäter ljuset som absorberas av ett prov för att bestämma dess koncentration och identifiera föreningar. Denna process innebär att ljus tas bort.
Fluorescensspektroskopi mäter däremot ljuset som sänds ut av ett prov efter att det absorberat ljus, vanligtvis vid en längre våglängd. Denna teknik fokuserar på återutsändning av ljus, vilket ger mycket högre känslighet för specifika fluorescerande molekyler.
För att förbereda ett prov för UV/Vis-spektroskopi måste du hantera dina kyvetter och lösningar noggrant:
Följ dessa steg för att bestämma koncentrationen av en okänd lösning med hjälp av UV/Vis-spektroskopi:
Denna metod bygger på Beer-Lamberts lag, som säger att absorbansen A = εbc, där ε är den molära absorptiviteten, b är väglängden och c är koncentrationen.
Absorptionen av UV-ljus resulterar i elektroniska övergångar från lägre energinivåer till högre energinivåer. Absorptionen av ultraviolett strålning i organiska molekyler är begränsad till vissa funktionella grupper (kromoforer) som innehåller valenselektroner med låg excitationsenergi. De molekylära övergångar/interaktioner som sker på grund av UV-absorption är:
Dessa övergångar behöver en omättad grupp i molekylen för att ge de π elektronerna.
σ (bindning) till σ* (anti-bonding) övergångar kräver högre energi och kan därför inte detekteras med UV Vis-spektroskopi.
Tänk dig en funktionell grupp som innehåller atomer med ett eller flera ensamma elektronpar som inte absorberar ultraviolett/synlig strålning. Men när denna funktionella grupp är bunden till en kromofor ändrar den absorptionens intensitet och våglängd. Detta fenomen kallas en auxokrom eller en färgförstärkande grupp.
Närvaron av en auxokrom orsakar positionsförskjutning av en topp eller signal till en längre våglängd, vilket kallas en batokrom eller röd förskjutning. De funktionella grupper som bidrar till batokroma grupper är substituenter som metyl-, hydroxyl-, alkoxi-, halogen- och aminogrupper.
Den auxokrom som orsakar positionsförskjutning av en topp eller signal till kortare våglängd kallas en hypsokromisk eller blå förskjutning. I själva verket beter sig kombinationen av kromofor och auxokrom som en ny kromofor med ett annat absorptionsmaxima (λmax). Till exempel visar bensen λmax vid 256 nm, medan anilin visar λmax vid 280 nm. Därför fungerar NH2 -gruppen som en auxokrom och orsakar förskjutningen av λmax till ett större värde.
| Instrumen | Spectral resolution | Equivalent SBW (nm) |
| UV5 | > 1.5 | < 2.0 |
| UV5Bio | > 1.5 | < 2.0 |
| UV5Nano | > 1.7 | < 1.5 |
| UV7 | > 1.9 | ≤ 1.0 |
The table shows the resolution of METTLER TOLEDO's UV/VIS Excellence spectrophotometers, which is measured using toluene in hexane, and the equivalent SBW.
The spectral bandwidth (SBW) of a spectrophotometer is related to the physical slit-width and optical dispersion of the monochromator system. Resolution is the ability of an instrument to separate light into finite, distinct wavelength regions and to distinguish each finite region. Spectral bandwidth is typically used for scanning instruments, whereas resolution is typically used for array instruments.
For most pharmacopeia quantitative purposes, a spectral bandwidth of less than 2 nm is sufficient and the acceptance criteria for the ratio is 1.3. Spectral resolution can be used for comparison with spectral bandwidth.
| Light Source | Wavelength Range (nm) | Region | Lifetime |
| Tungsten filament lamp | 350 – 2500 | Vis + IR | 3,000 hr |
| Deuterium arc lamp | 190 – 400 | UV | 1,000 hr |
| Hydrogen lamp | 190 – 400 | UV | 1,000 hr |
| Xenon flash lamp | 190 – 1100 | UV + Vis + NIR | 5,500 hr* |
* Corresponds to 50 Hz flashes at constant operation
The best light source would be one that provides good intensity with low noise across all ultraviolet and visible wavelengths and offers stability over a long period. There is a range of light sources which are commonly employed as mentioned above.
Diffraktionsgitter är i allmänhet bättre än prismor för att dela upp olika våglängder eftersom:
Högre spektral upplösning: Galler kan ge mycket högre spektral upplösning på grund av deras förmåga att producera flera skarpa diffraktionsordningar, vilket möjliggör finare separation av tätt åtskilda våglängder.
Linjär dispersion: Vinkelseparationen mellan våglängder i ett gitter är mer linjärt relaterad till våglängden, vilket gör det lättare att analysera och kalibrera spektra jämfört med den icke-linjära dispersionen av prismor.
Inga materiella spridningsbegränsningar: Prismor är beroende av materialdispersion (variation av brytningsindex med våglängd), vilket kan begränsa prestandan, särskilt i vissa våglängdsområden. Gallerdurk använder interferenseffekter, som inte begränsas av materialegenskaper.
Brett våglängdsområde: Galler kan fungera effektivt över ett bredare spektrum av våglängder, inklusive ultraviolett och infrarött, medan prismor har absorptions- och dispersionsbegränsningar.
Sammantaget ger diffraktionsgitter mer exakt och mångsidig våglängdsseparation än prismor, vilket är anledningen till att de ofta används i spektrometrar och optiska instrument.
Molekyler kan analyseras med UV/Vis-spektroskopi om de har någon funktionell grupp eller konjugation, eller om de producerar ett färgkomplex. Eftersom oorganiska föreningar inte innehåller någon funktionell grupp eller konjugation, är den vanliga metoden för att analysera dem genom reaktion med en lämplig förening. Detta ger ett färgkomplex vars absorbans kan mätas fotometriskt i det synliga området och korreleras med dess faktiska koncentration. Till exempel analyseras järn vanligtvis genom en reaktion med 1,10-fentropin för att producera ett rött färgkomplex. Absorbansen av komplexet mäts vid 570 nm för att uppskatta järnkoncentrationen.
Den största skillnaden mellan en enkelstråle och dubbelstrålespektrofotometer följer.
Stråldelning i en dubbelstrålsspektrofotometer uppnås på två sätt:
Analysen av ett fast prov utförs huvudsakligen genom att uppskatta dess absorbans, transmittans och reflektans. Vanliga parametrar som bestäms för fasta polymerer inkluderar % transmittans, cutoff-våglängd och gulhetsindex. Provet är monterat på en hållare som är speciellt utformad för fasta prover och avläsningar görs på samma sätt som för vätskeprover. En hållare för fasta prover gör det möjligt att mäta fasta prover, t.ex. filmer eller glas.
Temperaturen påverkar absorbansvärdena. Olika lösningsmedel genomgår olika interaktioner vid olika temperaturer. Lösningsparametrar som ändras på grund av temperaturförändringar är:
Optiska prestandaparametrar som fotometriskt brus, våglängdsnoggrannhet/repeterbarhet, fotometrisk repeterbarhet och ströljus påverkas inte av temperaturer inom intervallet 10–40 °C.
Medan optiska parametrar som fotometrisk upplösning (toluen/hexan-förhållande) och fotometrisk noggrannhetsvåglängder (K2Cr2O7 i HClO4) visar ett temperaturberoende som sträcker sig från 0,014 till -0,034/enhet inom 10 – 40 °C.
Ströljus definieras som ljus som når detektorn som inte kommer från instrumentets ljuskälla och inte följer den optiska vägen, vilket orsakar en avvikelse vid motsvarande våglängd. Därför är ljusintensiteten som mäts av detektorn högre än den egentligen borde vara. Omvänt innebär detta också att den uppmätta absorbansen är lägre än den verkliga absorbansen eftersom den reduceras av bidraget från ströljus. Denna effekt är mer framträdande vid högre absorbansvärden (höga provkoncentrationer).
Ladda ner whitepaper för att lära dig mer om ursprunget och den exakta mätningen av ströljus:
Provfacket i UV/Vis-arrayspektrofotometrar är öppet på grund av det faktum att arrayinstrument använder omvänd optik och samtidig detektering av alla våglängder i spektrumet.
Anika Adams is Senior Product Manager for UV/Vis Spectrophotometers at METTLER TOLEDO, where she focuses on driving innovation and optimizing customer workflows. With a degree in business administration and experience spanning software development, mechanical engineering, and production, Anika brings a multidisciplinary perspective to the laboratory business. Her expertise lies in automating and enhancing customer processes, ensuring both product excellence and customer satisfaction.
