 |
Många kemiska processer är exoterm och frigör en definierad mängd energi. Om den frigjorda energin inte kan tas bort omgående kommer temperaturen att stiga. Även processer som är avsedda att köras isotermiskt visar på en liten avvikelse från måltemperaturen. Denna temperaturavvikelse kan ha betydande implikationer på reaktionens kinetik och processens säkerhet. Temporära temperaturändringar beror på fysiska effekter och varierar med tillsatshastigheten för reagensen, värmens frigöringstakt, processdynamiken och reaktorkärlet. Sådant beteende kan även orsakas av begränsningar av temperaturkontrollen eller uppvärmning och nedkylningskapacitet. Detta uppstår när reaktioner är snabba och starka och värmefrigöringen är större än kapaciteten till värmeborttagning. När detta inträffar ackumuleras värme temporärt och frigörs sedan på nytt. Därmed ändras temperaturen inledningsvis, men återgår till den definierade måltemperaturen vid slutet på reaktionen.
Inom kemisk processuppskalning är det kritiskt för processäkerheten att förstå temperaturändring och den associerade värmen som ackumuleras av reaktionen. Detta white paper behandlar hur man bedömer inverkan från förändrad temperatur i kemiska reaktioner. Exempel från både labbet och testanläggningen används för att svara på följande frågor:
1. Var och när inträffar termisk ackumulation?
2. Är ackumulationen av betydelse, och hur stor är den?
3. Vilken inverkan har felaktig beräkning av ackumulation?
