
DGHM använder en koherent ljuskälla (laser) som belyser provet bestående av celler och det medium i vilket cellerna är suspenderade. Ljuset som sprids från cellerna och mediet interfererar med varandra. Interferensmönstret kallas en digital hologram, som registreras av instrumentet i den digitala kameran (Fig.1). Efter specifik digital bearbetning kan en Digital Holografisk Mikroskopi (DHGM) rekonstrueras (likt konventionella ljusmikroskopibilder, med den huvudsakliga skillnaden att den visar provets brytningsindex istället för absorbansen). På grund av den låga ljusintensiteten hos DHGM-lasern kan cellanalysen utföras utan att påverka cellernas status. Genom att använda optimerade numeriska algoritmer, i kombination med maskininlärning (ML), möjliggörs en vidare analys av den erhållna bilden. Analysen extraherar detaljerad information om morfologi eller cellstruktur, vilket möjliggör igenkänning av livsduglighet utan behov av färgning. Detta är en tydlig fördel jämfört med traditionella metoder, som inte bara kan förändra provets integritet utan också kan vara tidskrävande, felbenägna och utsatta för variation mellan användare.